Fem timmar, två dagar i veckan jobbar jag som assistent åt en kille med en utvecklingsstörning och lite annat. Måste säga att det är beundransvärt att man som förälder, även fast man förhoppningsvis älskar sitt barn, orkar med allt vad det innebär att ha en son/dotter som kräver hjälp och uppmärksamhet nästan 24 timmar om dygnet. En annan är mentalt trött efter bara fem timmar.

Idag såg jag fram emot en utflykt till Eskilstuna, men den blev tråkigt nog inte av, så nu vet jag inte alls vad jag kan göra. Sova bort resterande av dagen bara? Jag vet inte. Fan.