Det känns tomt. Det är tomt. Jag försöker fylla dagarna med diverse saker så gott det går. Promenader, umgås med vänner, jobba när det finns tillfälle, skriva musik m.m. Allt för att försöka att inte tänka för mycket. Dessvärre lägger jag ändå ned allt för mycket tankeverksamhet. Ännu en vecka har jag väntat på att kunna få prata med M om vad som har hänt, men hon väljer fortfarande att skjuta på det.
Att avsluta en relation (som bara tvärvände helt plötsligt) med ett FB-mail som egentligen inte förklarade någonting, prata om att vilja ha mig kvar som vän men, lite konstigt ändå, bara ta bort mig från FB, ge löfte gång på gång om att träffas och prata utan att det blivit av.. det gör mig väldigt nedstämd i själen.

Det finns trevligare saker måhända.