Fick en mindre chock i dag när jag kom från jobbet då lillasyster säger att pappa har rakat skägget.
Det låter inte särskilt konstigt, men alla som har sett honom det senaste halvåret och framåt vet hur han såg ut. Lättaste beskrivningen är nog att säga att han hade ett enormt Gustav Vasa-skägg som han sparade fram. Pappa är ett utmärkt exempel på en som faktiskt inte bryr sig särskilt mycket om vad andra tycker är snyggt o.s.v. Och det är ju faktiskt helt rätt, det viktigaste är att man själv trivs.
Men även jättar kan falla, och efter en hel del påtryckningar från främst syster och mamma, jag nämnde det också ett par ggr, så fick skägget försvinna. Dessutom fick Emelie fixa hans "uggliga" ögonbryn och klippa håret, vilket faktiskt resulterade i en tio år yngre pappa. Så är det!

Nu ska jag äta upp mackorna som jag fixat i ordning och sedan göra mig klar för avfärd till Albin för nyårsfest