Rockhoper

Fick en mindre chock i dag när jag kom från jobbet då lillasyster säger att pappa har rakat skägget.
Det låter inte särskilt konstigt, men alla som har sett honom det senaste halvåret och framåt vet hur han såg ut. Lättaste beskrivningen är nog att säga att han hade ett enormt Gustav Vasa-skägg som han sparade fram. Pappa är ett utmärkt exempel på en som faktiskt inte bryr sig särskilt mycket om vad andra tycker är snyggt o.s.v. Och det är ju faktiskt helt rätt, det viktigaste är att man själv trivs.
Men även jättar kan falla, och efter en hel del påtryckningar från främst syster och mamma, jag nämnde det också ett par ggr, så fick skägget försvinna. Dessutom fick Emelie fixa hans "uggliga" ögonbryn och klippa håret, vilket faktiskt resulterade i en tio år yngre pappa. Så är det!

Nu ska jag äta upp mackorna som jag fixat i ordning och sedan göra mig klar för avfärd till Albin för nyårsfest

 

Alla nöjda och belåtna efter dagen som varit. God mat, julklappar och lite tv-tittande m.m har dagen bjudit på. Som vanligt var morfar över och firade jul med familjen, vilket är lika mycket kul att han är som självklart eftersom han annars skulle sitta själv. Är faktiskt imponerad att han är så pass pigg som han är för att vara 84 år, det är ju ändå ganska gammalt.
I år slog jag rekord på två olika sätt, jag handlade första julklapparna redan i september, två st. parfymer åt mamma och syster, dock kom jag på i eftermiddags att det kanske var dags att slå in alla julklapparna som skulle delas ut. Mindre bra framförhållning.

Men hur som helst så har dagen varit trevlig, och nu säger jag bara tack och god natt för mig. 

Det finns XS, S, M, L, XL och bra mycket fler storlekar än så på kläder, men nu sitter jag och funderar; varför finns det inte XM? Kan det vara så att jag är en revolutionerande idé på spåren? Den absolut ultimata perfekta storleken för alla som använder M?

Frågorna är många och svaren få än så länge.

Men det ska lösas.  

låt oss glömma allt grundläggande man fick lära sig i skolan om att skriva dvs stor bokstav efter punk sätta ut kommatecken parentes och allting blir plötsligt jävligt svårt att läsa tycker jag i alla fall ibland när man tittar in på någons blogg så kan det vara lite halv om halvt skrivet både ordentligt och slarvigt på samma gång men det är väl antagligen för att man struntar i det eller för att det ska gå snabbare att printa ner eller kanske både och jaja det struntar vi i nu man gör det man känner för du som läser det här har nog märkt att du själv får välja hur du ska läsa texten men jag väljer att skriva resten av inlägget så här i alla fall arbetsveckan är avklarad eftersom det som de senaste veckorna gjort blivit koncentrerade arbetsdagar mellan fredag och måndag dag och kväll i dag var jag på hockeymatch och jobbade när nh mötte hammarby det var en väldigt lugn kväll mot vad jag och alla andra trodde det skulle bli med tanke på att hammarbys supportrar kom i stort slagsmål med polis och ordningsvakter sist så så var det resterande dagar fram tills fredag är jag ledig och det är inte mycket som kommer att göras terminens sista träning på onsdag och någon timmes rep här och där en väldigt skön vecka med andra ord nej nu tar vi och avslutar inlägget här tycker jag

I kväll (igår kväll) var det premiär på Världshuskompaniet i Nyköping. Totalpackat var det och överlag bra stämning, men ändå blev det den mest intensiva kvällen någonsin. Relativt lugnt fram tills runt 01, sedan verkade alla bråk komma samtidigt., och alla utanför entrén på gatan. Polisen fick köra i skytteltrafik och det blev sammanlagt fem bojningar och x antal bråk och tjafs att försöka styra upp. Det är svårt att fatta att folk bara orkar. Ingen av de andra vakterna hade heller varit med om något liknande.
 
Folk.

Ibland så är jag verkligen nördigt feg. Varför det är så vet jag inte riktigt, har funderat på det men inte kommit fram till något resultat.
Senaste gången var efter jobbet i söndags då jag skulle ta med några mackor från Subway inne på 21:an. Fyra mackor skulle jag ta med, det är inte många, men när man får bestämma allt ifrån vilket bröd man vill ha till vilka saker man vill ha på mackorna så blir det värre.
Den gången blev det missförstånd redan när jag skulle bestämma vilka bröd jag skulle ha. Försent så fattade jag att det fattades en macka (det kom nämligen in en tjej till och jag trodde att tjejen bakom disken kanske tog hennes beställning samtidigt) och katastrofen var ett faktum. 
Eftersom att det kändes dumt att säga till om det redan när hon börjat göra iordning de andra så gjorde jag det enda vettiga; jag gick därifrån med tre mackor, hämtade bilen i garaget och parkerade på gatan, gick tillbaka till Subway och mumlade något om att jag visst glömde att beställa en macka.  

Ett lättlöst problem.


I förra veckan på jobbet tänkte jag lite högt om att kanske köpa ett nytt USB-minne eftersom jag inte vet vart jag har mitt gamla. Kollegan hörde det och tyckte jag skulle gå ner till Clas Ohlson och kolla. Halvvägs dit ångrade jag mig och sa att jag struntar i det. Då säger han: äh va fan, va inte så snål!

Jag gjorde självklart det rätta då med; gick dit, köpte USB-minnet och nu sitter jag här med förpackningen obruten bredvid mig.

Två exempel av många.

Jag är en svag människa.

Jag har aldrig lyckats förstå mig på hysterin kring Idol. Såg några minuter av finalen men lyckades ändå inte. Visst är väl en del av människorna bra på att sjunga, men att behöva göra tv utav det känns liksom lite löjligt. Men visst, det är ett smidigt sätt att snabbt bli igenkänd på, det kan inte förnekas.
Och om man jämför med alla dokusåpa spån som bara är kända för att vara kända så har ju Idolerna presterat något. Men fortfarande så har jag svårt för konceptet. Att vara duktig att sjunga är ju bra, men då föredrar jag ändå folk/band som kan komponera sakerna själva istället för att bara ha låtskrivare omkring sig som fixar allt sådant så att de själv bara behöver gå ut på scen och framföra skiten.
Samtidigt kan man inte vara bra på allt.

Men tillbaka till programmet. Visst, hade jag också varit en liten finnig 14-årig tjej med en slickepinne i ena handen och en bild på min idol i andra så hade man säkerligen följt varenda avsnitt med andan i halsen om vem som skulle få stanna kvar, gråtit glädjetårar när favoriten vann och slutligen diskuterat allt med vännerna följande dag.

Måste jag skriva att detta inte är en hyllning till programmet?

Den här dagen har avslutats med film med lillasyster och Petra. Meningen var att vi skulle se Saw 3, hittade den (trodde jag) på DC och tyckte den var värd att laddas ner. När vi väl skulle kolla på den visade sig dock vara en helt annan film än vad som stod som titel, Tror den hette Alone In The Dark, någon sorts actionfilm. Totalt besvikna blev vi alla tre, dessutom var den inte ens särskilt bra, så det fanns bara ett alternativ; fixa ner den riktigt Saw 3. Tyvärr blev det lite sent och jag tror alla hade lite svårt att hänga med i handlingen. Tyckte personligen den var okej sådär men knappast läskig, aningen besviken på det faktiskt.

Andra dagen på rad jag skriver inlägg om filmer. Börjar jag bli en filmnörd kanske?
Tror inte det, men det är ändå ett bra tidsfördriv.