Då och då (även i skrivande stund), så känns det som att det var mycket bättre förr. Allt var bättre.
Nu pratar jag inte om för 10 år sedan, utan kanske mer 16-20 år sedan eller liknande. För vad hade man för uppfattning av världen då? Sju år gammal, då hade man ju börjat skolan, men jag kände nog ändå att det mesta bestod av lekande och dylikt. Och de få problem som var kan väl ha varit att kompisen inte fick hänga på ut och leka för att han skulle äta just då. Eller nåt liknande. Och pengar, det var ju knappast nåt jag gick omkring och tänkte på, varför skulle jag gjort det?
Tjejer var allmänt läskiga, och alla kände till att det var livsfarligt om en tjej snuddade vid en, för då kunde man ju få tjejbaciller. Men hände det så var det som tur inte dödligt.

Allt var enkelt.

Nu ska man jobba. Helst så man nästan stupar. För då vet man att man får en lön som åtminstone är okej. Det är himla trevligt..
Att träffa vännerna innebär att man måste ha en relativt bra planering, eftersom alla jobbar ungefär lika mycket. Sedan kan det vara så att de inte jobbar eller att de inte bor i samma stad som en själv, vilket gör att man inte träffar dom så ofta som man önskar.
Tjejbacillerna har man kommit över. Ett förhållande skulle passa bättre nu. Jag vet dock att jag är oerhört dålig på att visa känslor och säga det jag tycker. Men jag har försökt åtminstone. Omän något tafatt.
Men att gång efter gång bygga upp en förhoppning och sedan sakta rasera den tär. En hel del.

Godnatt.