Det är något FEL med mig

Dem flesta sjunger säkert någon gång ibland i duschen, och jag är väl inget undantag. Men ikväll kom jag plötsligt på mig själv med att sjunga på en låt som kommer från en serie som handlar om små ponnys, och det är ju bara fel. Kan det vara så att jag nu till slut har förlorat förståndet totalt? Även om jag vägrar skriva namnet på serien så förstår säkert dem flesta vad det är. Den enda någorlunda giltiga ursäkten som kanske går att använda är att lillasyster satt och kollade på skiten när hon var liten och tvingade mig att se den med henne eftersom hon tyckte det var läskigt ibland. Men nja, det är ändå inte okej. Dessutom kan jag texten, inte bara nynna. Varför!?! Och detta erkänner man i ett blogginlägg...





Att ens bemöda sig med att googla fram en bild på åbäket kanske tyvärr är
ett ultimat bevis på att någon bör ringa plingplong-taxin

 

 

Livat värre

En fest någon gång ibland sådär, javisst. Men varje fredag och lördag? Vad är det för jävla lekstuga i lägenheten under mig undrar jag!? Tre gånger har jag vart på väg mot dörren och tänkt gått ner och säga till dem. Dem slår i portdörren, springer i trappan, slår i deras lägenhetsdörr, spelar sjukt hög musik och skriker i trappuppgången. Jag är inte särskilt lättretad, men snart går jag ner och klappar till dem över örat hela bunten!! Tog nyss en vända till sopförrådet och tänkte samtidigt se vilka dem är. När jag kom ner stod det, vad som kunde vara, ett gymnasiebarn vid deras dörr och tjoade för fulla muggar, så jag passade på att ge henne min bäst-du-kniper-käft-annars-hamnar-du-också-i-sopen blick. "Ojdå" sa hon.. 
Utanför på vägen tillbaka kom det två killar, varvid den ena är totalt dyngrak och kastar en ölburk mot mig. Det var förvisso inte mening och den träffade inte heller. Tyvärr kände jag dessutom killen som såklart var tvungen att stanna och snacka.
Dessa helger är nog roligare om man själv är lite på lyset måhända.

Det kallas underdog

Efter en del tjat från Richard och lite uppmuntran från andra håll ska jag nu tydligen vara med på Vikingpokalen. För första gången på tre månader var jag nere och tränade idag. Gick visserligen bra, men jag kan inte låta bli att vara lite fundersam på hela grejen. Det är förvisso bara nio tävlande än så länge och det är inga direkt stora killar med, förutom R då, men att ha en månad på sig känns sådär. Men men.. bara att göra det bästa av situationen.

God natt på er!