Rockhoper

Sådär ja, till söndag så slipper ni mig nu allihopa. Ska iväg en sväng och jobba lite på Storsjöyran. 70 mil i en bil blir det idag. Men det är ju alltid välkommet med ett sms eller en pling till mobilen ändå under dessa dagar. Annars lär jag ringa ändå inser ni nog.

Hejdå.

Det finns många låtar gjorda, som alla varierar i tycke från person till person.





.. denna gillar jag..

 

Fem timmar, två dagar i veckan jobbar jag som assistent åt en kille med en utvecklingsstörning och lite annat. Måste säga att det är beundransvärt att man som förälder, även fast man förhoppningsvis älskar sitt barn, orkar med allt vad det innebär att ha en son/dotter som kräver hjälp och uppmärksamhet nästan 24 timmar om dygnet. En annan är mentalt trött efter bara fem timmar.

Idag såg jag fram emot en utflykt till Eskilstuna, men den blev tråkigt nog inte av, så nu vet jag inte alls vad jag kan göra. Sova bort resterande av dagen bara? Jag vet inte. Fan.

Varje andetag känns onödigt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra längre.

Just nu känner jag mig som världens mest ondskefulla egoistiska och elaka person som någonsin existerat.
Det är dock självförvållat och jag har har bara mig själv att skylla.

Det finns inte så mycket mer att skriva om det. 

Det känns tomt. Det är tomt. Jag försöker fylla dagarna med diverse saker så gott det går. Promenader, umgås med vänner, jobba när det finns tillfälle, skriva musik m.m. Allt för att försöka att inte tänka för mycket. Dessvärre lägger jag ändå ned allt för mycket tankeverksamhet. Ännu en vecka har jag väntat på att kunna få prata med M om vad som har hänt, men hon väljer fortfarande att skjuta på det.
Att avsluta en relation (som bara tvärvände helt plötsligt) med ett FB-mail som egentligen inte förklarade någonting, prata om att vilja ha mig kvar som vän men, lite konstigt ändå, bara ta bort mig från FB, ge löfte gång på gång om att träffas och prata utan att det blivit av.. det gör mig väldigt nedstämd i själen.

Det finns trevligare saker måhända.