Klockan är mycket, men det är svårt att somna.

I morse vaknade jag upp relativt glad med bra förhoppningar på dagen. Matilda och jag hade i fredags bestämt att vi skulle ses denna vecka, och efter att pratat i telefon ett bra tag igår kväll, så bestämde vi att träffas idag och ordentligt prata igenom det som har hänt, ansikte mot ansikte, som jag väldigt gärna önskade. Allting verkade bra, hon ringde t.om. upp för att även boka in en annan sak. Kl.08 fick jag istället ett sms. Det var "inte läge för det nu", men jag fick gärna ringa om jag ville prata, men hon var "inte bekväm med något annat nu". Jag förstår att det är lättare för den som befinner sig på andra sidan i situationen, men det gör mig riktigt ledsen att planerade ting hela tiden ändras, och bara på en persons villkor. Jag önskar mig klarhet i saker.

Anställningen på Karsudden börjar jag tvivla på. Att ta hand om svårt psykiskt sjuka, och som idag, hela arbetspasset gå som extravak åt en person som ett stort antal gånger försökt ta sitt liv, senaste under mitt vak, är väldigt påfrestande.
Får se hur det artar sig.

Ni som läser det här kanske undrar varför jag skriver om det. Vanligtvis är det dravel om allt möjligt och ingenting, men när det är som det är nu så måste jag få göra det. För att orka med.

Ska testa att sova lite.