Det känns fint att det sist skrivna inlägget blev ofulländigt. Men så kan det bli.



Den triviala delen
Vissa folk har svårt för att bestämma sig för saker, och andra inte.
Undertecknad har oftast lätt för det, brukar fundera några sekunder eller så blir det bara något spontant handlande.
Idag blev det dock enorma funderingar över maten. När jag står hemma och klurar på att spaghetti med köttfärssås skulle vara super, inser jag eller tror, att det inte finns någon pasta. Så, slänger in färsen på tining och promenerar till Ica. Väl där välkomnar en grillad kyckling mig när jag går förbi charken, och en halv minut senare har jag en jäkel i korgen. Men!
Vad som skulle kunna vara ännu godare är ju kanske lite rostbiff? Visst, så fick det bli. Dessvärre går ögonen i 200 km/h över charken och jag upptäcker plötsligt även murkelpaté. Har aldrig smakat på eländet, men i mitt lilla hungerdelirium verkade det vara en högst förnuftig sak att köpa. Så det blev det också. Och självklart fick jag för mig att inget går upp mot egengjord potatissallad till rostbiff/kyckling. Men det stämmer nog nästan iallafall. Inser väl hemma att pasta glömde jag köpa och ketchupen är slut. Yeah!
Har åtminstone mat för ett helt, halvt eller åtminstone ett enmanna-kompani. Det är alltid något.



Den lite mer allvarliga delen
Under fyra veckor har jag inte skrivit något. Jag skulle kunna berätta om jobb, vad som hänt under helgerna, rep med bandet och andra saker. Men sedan tar det stopp. I vissa lägen gör det alltid så. När det handlar om saker som handlar om känslor. Söker jag igenom den här bloggen finns det inte, under tre år, ett enda inlägg om det, som då är skrivet helt öppet och rakt. Måste man då skriva om sådant? Nej absolut inte. Man skriver om sådant man känner för. Och det tror jag dem flesta gör. Precis så. Det man känner för, inte det man vill.. Det är en liten skillnad där.

Men vad skulle jag få ut av att skriva om det jag känner och vill då? På senaste tiden har jag börjat strunta i om jag gör bort mig ibland eller så. Det kan jag bjuda på, för det är såklart inte farligt. Men när det kommer till situationer som handlar om att blotta insidan, då låser det sig fort. Men varför? Skulle det vara farligare? Tror risken att någon skulle skicka en brevbomb för det är ganska obefintlig.
Vågar man då skriva om det, då borde det vara lika ofarligt att kommunicera muntligt om det.
Och att göra det kan man komma långt på. 
 
Det kommer såklart inte per automatik bara sådär, det förstår jag också, men någonstans ska man börja bearbeta saker om än lite i taget, så varför inte.