Det har åter igen varit ett längre uppehåll i bloggen. Igår blev det första inlägget på ca fem månader, men det är inte för att det inte funnits något att skriva om, det är för att jag inte vetat om jag ska skriva om det.
Att blogga är ofta en liten balansgång mellan vad som kan eller inte kan/bör skrivas. Det är därför jag valde den lättaste vägen; uppehåll . Då behöver man inte ens fundera, och mottot "om det är jobbigt är det inte ens värt det", fungerar bra i det sammanhanget.
Tycker faktiskt fler bör leva lite efter det mottot, för att försöka vara ambitiös hela tiden gör en bara trött efter ett tag. Och vem vill vara det liksom?

För övrigt ser jag ut som en sjörövare med min nya fina lapp för ögat.
Så till personen som fick den totalt underbara kärleksfulla idén att med full kraft kasta en flaska i ansiktet på mig; om jag någonsin skulle få se dig och få reda på att det var du som kastade, kommer jag troligtvis att tacka dig på ett väldigt speciellt sätt.

Hurra och over 'n out.