Den dagen den sorgen
Imorgon är det dags igen. Ser inte fram emot det alls faktiskt. Visst är det bara en siffra högre i mängden, men ändå. Att fylla år är inte vad det brukade vara. Hur kul var det inte när man var typ sju. Eller ja, allt däromkring. Var helt okej fram tills man fyllde 20 och fick gå på Systembolaget. Inte att förglömma siffran 23 förvisso, om man nu vill åka på kryssning, men det känner jag inte för att räkna med.
Nu känns det mest som att jag skulle vilja dra en filt över huvudet och komma fram igen lagom till våren.
24 år är ju nästintill hälften av 50 och sen är det bara 1/3 kvar av livet (jag räknar på att jag säkerligen är död vid 75). Så det är alltså bara 1/3 kvar av att vara något sånär klar i huvudet, sen kommer det säkert gå fort utför. Usch vad jobbigt.
24.. så mycket saker man inte har hunnit med. Så himla mycket saker.
Jag är gammal.
Presenten från mig gör att du kan känna dig som ett vuxet barn framöver, bättre än så blir det inte. Åldersnojja vid 24, du är bra hispig du.
Dock vore det skönt att vara 7-12 år igen.
Faktiskt, jag kommer att städa som aldrig förr :) Tack! Åldersnojja vet jag inte, det är nog mest fakta. Ja att vara runt den åldern igen, då skulle man må kung, fasen va skönt.