Rockhoper

Varför? Kan inte bara saker fungera och göra som man vill? Igår eftermiddag bestämde sig datorn för att jävlas, så hårddisken slutade helt enkelt att jobba. Teknikens under kan man ibland fundera på. Sedan kan man ju fundera på hur beroende man faktiskt är av datorn. Efter otaliga försök att fixa den infann sig en, på gränsen till, lite läskigt känsla då jag insåg att avskärmningen från omvärlden nästan var total. Sedan vände jag mig om och glodde blint på tv:n. Inte ofta den är på, men jag gav den en chans och den fick duga som kvällens underhållning. Idag köptes en ny disk, och efter lite mekande så hyllar jag återigen teknikens under.


Och här har vi, till utseendet, en lite annorlunda dator..

Då var första arbetsdagen efter lovet klar. Det hade absolut inte gjort något om det hade varit några dagar till, men nu är det bara att bita ihop i sex veckor tills påsk. Sportlovet innebar mestadels vila och åter vila. Var dock uppe i Stockholm lite halvt oplanerat i fredags med Evelina, mest för att fördriva lite tid och egentligen utan något riktigt mål med dagen, förutom att vi skulle käka på ett Steakhouse. Ja jävlar vilket gott kött det serverades på det stället. 9/10 stjärnbiffar får det!
Inte helt oväntat kanske så står kött högst på min lista, alternativt smörgåstårta. Men inte bara för att det är gott. Som den sanna djurvän jag är så vill jag ju inte påverka köttets kretslopp negativt.

Låt mig visa;


Helt vetenskapligt bevisat.
 
   

Hittade för en vecka sedan ett ålderstest på någon sida och tänkte att det kan man ju prova. Läste inte det första så noga, men sen kom det massor med frågor om allt möjligt, och inte visste man riktigt vad det skulle resultera i, men så här blev det;

Jag blev nog lite förvånad att det fanns med ett datum för när jag borde dö enligt testet. Härligt. Då vet man.
Förövrigt att döma av resultatet så är jag en själslös jävel med nästan inga vänner, saknar personlighet och har ett BMI på väg mot fetma. Får nog säga att detta är aningen missvisande. Resten behöver jag dock inte kommentera.

Tråkigast av allt är att det i förrgår damp ner en räkning på 249:- för testet. Borde kanske läst det första lite mer noggrant ändå. Det var tråkigt.

För ett antal år sedan bestämde jag mig för att göra högskoleprovet. Den gången glömde jag bort att ansöka i tid och fick ta en efteransökan som var i Vänersborg. Det var ett äventyr i sig förvisso, men en jäkla bit att åka. Med enbart tur kommer det inte hända igen. Lika självklart som jag för några dagar sedan kom på att jag ska göra om provet, lika självklart glömde jag bort att anmäla mig i tid igen. Denna gång hade det dock varit strul på hemsidan så anmälningstiden var förlängd en dag. Ibland har man som sagt tur.

Öppnade brevet idag som kom från Miroi. Svenska B ska läsas. Var det tänkt åtminstone. När jag gick in och kollade inlämningsuppgifterna ville jag bara stänga ner det lika snabbt igen. Med uppgifter som specialarbete om genmanipulation, analys av Homeros och Aristofanes och andra dylika saker vet jag inte om det ens blir ett Godkänt på kursen. Det känns sådär just nu. Måste skaffa fram litteratur också.
  
Morgondagens problem

     

Nu är det ledigt i nio dagar fr.o.m. idag. Inte fel alls. Det finns alltså vissa fördelar med att jobba inom skola då. Problemet är kanske vad man ska göra i veckan när alla andra jobbar, men å andra sidan känns det mindre viktigt att tänka på. Idag var den oplanerade planeringen att bara ta det lugnt, ta några öl och kolla på en film eller två, men eftersom chefen ringde från Statt och undrade om jag kunde jobba så visst. Är nog lite tacksam att få jobba idag, har ingen lust att sitta hemma ändå. Dessutom är 23-02 helt okej tid att jobba.

Nej en film ska nog hinnas med innan Statt.

Helgen bjöd på rep med bandet, jobb på Statt, mat hos päronen och födelsedagsfirande hos Petra som fyllde år. En helt okej helg i stort sett.

Denna dag har dock nästan bara varit skitdålig. Redan i morse på jobbet kändes det inte bra och vid ganska tidig eftermiddag var jag nära på att leta upp ett redigt tjockt presentsnöre och ett träd. Skönt att den här dagen är över. Godnatt.

Att bli slagen, sparkad, ständigt bli kränkt och förolämpad. Även bli spottad i ansiktet. Det låter som att det skulle vara något som kan hända när man står som vakt på krogen. Sanningen är att antalet våldsincidenter som jag varit inblandad i under sex år som ordningsvakt  nog är nästintill lika många som har hänt den senaste tiden som elevassistent, vilket får en att fundera lite på hur dem som arbetar i flera flera år med det orkar med. Svaret kanske är att dem inte gör det.

Förövrigt sitter jag äntligen med nya bredbandet från Telia. Tog bara två veckor innan det fungerade.. bättre sent än aldrig. Eller bättre tidigt än aldrig, man väljer själv. Fick dock en fin Olympus kamera med på köpet, och även om inte märket säger mig ett dugg så är nog det enda logiska att sadla om till paparazzi i stället nu. I Flen. Alla bör vara på sin vakt hädanefter!



Säg färdigskivad Billingeost!

För att svara på en fråga om hur det gick med löneförhandlingen;
Jag har två olika tjänster, en på 68% och en på 12%. Det var enbart den mindre som höjdes och det känns inte riktigt som att få ca 225 kr netto mer per månad är så jäkla brutalt bra direkt. Men visst, lägger jag undan dem skulle jag nog kunna räkna mig som miljonär.. om sisådär 370 år. Och lite ränta på det.




Ser fram emot det.

Idag var det dags för åttornas och niornas profiltid igen. Eftersom Lisa hade en sedan innan färdig Powerpoint presentation så höll hon i föreläsningen vilket kändes bra. Inte för att jag är slö, utan för hon helt enkelt kan mycket mer än jag. Men lottlös blev jag ju faktiskt inte. Eftersom vi pratade om att kanske bjuda eleverna på någonting så slutade det hela med att jag igår kväll bakade bullar. Jag vet, det är kanske inget jag borde skriva. Kanske skulle skriva att jag körde bänkpress med traktorer (modell John Deere) och efter det spöade en björn, för att till sist varva ner med en kall bärsa framför tv:n. Låter onekligen bättre, men det har mindre betydelse. Vi delar på arbetet och jag trivs med det.

Efter att i tolv veckor varit missnöjd med att Telia inte installerat något bredbandsuttag som lovat såg jag i förrgår, tack vare Jimmy, att så var inte fallet. Ovanför dörren hade teknikerna satt det. Jag gick runt som en tok efter att dem var inne i lägenheten och trodde dem hade struntat i det. Vem vid sina sinnes fulla bruk sätter det där? Jävla clowner. Ringde Telia som berättade att det var aktiverat, och i den lilla glädje som studen gav så säger jag utan att tänka efter; Jag vill ha ett abonnemang med 100Mbit. Efter avslutat samtal inser jag att jag nu sitter med två abonnemang. Tre månader blir det dubbel kostnad. Inte världens problem måhända, men lite onödigt ändå.



Eftersom jag bemästrar det avancerade programmet Paint kommer här en kort sammanfattning för dem som inte orkar läsa ovanstående

Viking har inte besökts på år och dagar och jag är på alla sätt och vis ur form. Och lite som en ogräddad bulle; degig. Eftersom det enda botemedlet faktiskt är konditionsträning och mycket utav det så har jag bestämt mig för att köra fullt ut även fast det känns tungt ibland. Dock har inte ryggproblemet gett riktigt vika än så det får bli den gamla Orbitrek:en som får användas till en början, och även om den inte är helt manlig så skit samma. Målet är att bli nöjd, när man nu blir det. Om jag skulle misslyckas så blir det att slänga upp sig själv på bordet som julgrisen med äpplet i munnen i december. Inget annat vore rätt. 

Vart är våren egentligen? Kanske är lite tidigt att hoppas på +20°, men det skulle ändå inte vara fel. Här sätter man sin tillit till växhuseffekten att det ska varmare, men nejdå. Jag får väl köra lite extra mycket bil när jag hittar nyckeln så jag bidrar jag med.

Nästa helg är det inflyttningsfest hos Johannes, så det lär säkert bli riktigt nice. Denna helg däremot är jag säker på lär vara oduglig. Visst är det skönt att bara kunna ta det lugnt ibland, men oftast blir jag bara uttråkad efter ett tag. Får nyttja tiden till att skriva en låt eller två. Det låter ju åtminstone kreativt att säga det om inte annat. En promenad funkar förvisso alltid. Hell yes.

Träningen har de senaste sex veckorna bara gått åt helvete. Tappat lusten totalt, och aptiten har inte varit särskilt imponerande heller, vilket är konstigt eftersom jag annars brukar kunna äta vad som behövs. Har känts mer eller mindre grått helt enkelt, vilket är tråkigt eftersom jag var på väg att klara toppen av vad som presterats överlag innan. Får se vad som händer, kan ju hoppas på att komma tillbaka i form snart igen iallafall.

Nu är det dags att laga lunch så det inte blir först sent!

  
 

Sådär ja! Sitter just nu och bloggar på nya datorn. Allt, förutom ett slarv som resulterade i ett samtal till supporten, stämde vid byggandet, och nu är jag nog faktiskt relativt stolt över mig själv med tanke på att det ändå var mitt första datorbygge. Nu ska man bara vänja sig vid Vista också.

Var en helt okej dag på jobbet idag. Går lite upp och ner det där. Men på måndag är det dags att ta sig ett snack med stora bossen om lönen min. Se om han kan övertyga mig att skriva på anställningsavtalet. Troligtvis kan han det. Säkert utan att höja lönen också. Han kanske sänker den istället, alternativt tvingar mig att betala tillbaka föregående löner. Skulle ju inte bli så förvånad med tanke på att jag är en loser när det kommer till förhandlingar.

Är åtminstone bra på matlagning, så nu får det bli en sen middag.

Idag var planen att stanna hemma och bara vara ledig och hoppas på att ingen av de andra lärarna skulle ringa efter mig och fråga vart jag tagit vägen, eftersom det var lite av en uppstart innan alla barnen börjar imorgon. Det var iallafall planen. Men så plikttrogen som man är till jobbet så var man där. Eller ja..
Var hur som haver där ett tag åtminstone.

Idag kom nya datorn från Komplett. Två veckor tog det, och det lär säkert ta två veckor till innan den fungerar. Tyckte det kändes som att det var dags att bygga en själv så den blev beställd i delar. Nu när inte sakerna ser riktigt ut som i beskrivningen så vet jag inte det var ett misstag eller inte. Kan vara. Men planen är att överbevisa för mig själv om att jag faktiskt är det tekniska geni jag så gärna vill vara.

Tiden får väl utvisa. Det kan gå hursomhelst. 


 
 

Tre veckor av ledighet har snart passerat, och på torsdag drar skolan åter igång. De senaste dagarna har jag dock funderat starkt på att bara skita i det och inte skriva på anställningskontraktet. Har absolut ingen lust till jobbet just nu. Eller något annat heller för den delen. Känner mest för att dra en filt över mig och komma fram igen tidigast om 40 år istället.
Det skulle vara helt okej.

 

Ja faktiskt. Det började i fredags kl.11.10 och slutar den 8/1. Så jäkla välbehövligt har aldrig en ledighet varit förut.
De sista veckorna kändes det som att jag höll på att få psykbryt på barnen minst var 30:e minut. Ja.. irriterad blev man i alla fall. Att vara elevassistent är, även om en del tror att man inte gör någonting, fruktansvärt jobbigt. I mitt fall; dit personen går, går man själv för den får inte släppas ur sikte. Det får inte hända några incidenter, med andra ord bråk. Helst inga verbala attacker heller. Och som vi alla förstår är det (verbala) väldigt lätt att förhindra... och det ligger på mitt ansvar.
Att man sedan själv får sig en skopa emellanåt med svordomar och könsord är bara uppiggande.    
Nej, lov is the shit, och där har vi fördelarna med att vara lärare. Mycket ledigt och dessutom betalt under tiden.

De flesta av julklapparna är inhandlade. Imorgon blir det slutklämmen. Har aldrig haft bra med marginal när det gäller julklappar, men något år kanske det bli så.
Nästa? Vem vet.  

Det känns fint att det sist skrivna inlägget blev ofulländigt. Men så kan det bli.



Den triviala delen
Vissa folk har svårt för att bestämma sig för saker, och andra inte.
Undertecknad har oftast lätt för det, brukar fundera några sekunder eller så blir det bara något spontant handlande.
Idag blev det dock enorma funderingar över maten. När jag står hemma och klurar på att spaghetti med köttfärssås skulle vara super, inser jag eller tror, att det inte finns någon pasta. Så, slänger in färsen på tining och promenerar till Ica. Väl där välkomnar en grillad kyckling mig när jag går förbi charken, och en halv minut senare har jag en jäkel i korgen. Men!
Vad som skulle kunna vara ännu godare är ju kanske lite rostbiff? Visst, så fick det bli. Dessvärre går ögonen i 200 km/h över charken och jag upptäcker plötsligt även murkelpaté. Har aldrig smakat på eländet, men i mitt lilla hungerdelirium verkade det vara en högst förnuftig sak att köpa. Så det blev det också. Och självklart fick jag för mig att inget går upp mot egengjord potatissallad till rostbiff/kyckling. Men det stämmer nog nästan iallafall. Inser väl hemma att pasta glömde jag köpa och ketchupen är slut. Yeah!
Har åtminstone mat för ett helt, halvt eller åtminstone ett enmanna-kompani. Det är alltid något.



Den lite mer allvarliga delen
Under fyra veckor har jag inte skrivit något. Jag skulle kunna berätta om jobb, vad som hänt under helgerna, rep med bandet och andra saker. Men sedan tar det stopp. I vissa lägen gör det alltid så. När det handlar om saker som handlar om känslor. Söker jag igenom den här bloggen finns det inte, under tre år, ett enda inlägg om det, som då är skrivet helt öppet och rakt. Måste man då skriva om sådant? Nej absolut inte. Man skriver om sådant man känner för. Och det tror jag dem flesta gör. Precis så. Det man känner för, inte det man vill.. Det är en liten skillnad där.

Men vad skulle jag få ut av att skriva om det jag känner och vill då? På senaste tiden har jag börjat strunta i om jag gör bort mig ibland eller så. Det kan jag bjuda på, för det är såklart inte farligt. Men när det kommer till situationer som handlar om att blotta insidan, då låser det sig fort. Men varför? Skulle det vara farligare? Tror risken att någon skulle skicka en brevbomb för det är ganska obefintlig.
Vågar man då skriva om det, då borde det vara lika ofarligt att kommunicera muntligt om det.
Och att göra det kan man komma långt på. 
 
Det kommer såklart inte per automatik bara sådär, det förstår jag också, men någonstans ska man börja bearbeta saker om än lite i taget, så varför inte. 
            

Man borde inte tillåta sig att ha dålig koll.
Igår eftermiddag/kväll hade jag tvättstugan till kl.22. Eftersom det är elektronisk bokning så slutar "taggen" att fungera efter tiden är slut. Självklart var det sex minuter för sent när jag kom på det hela. Det hade inte varit så allvarligt om det inte varit för att jag skulle börja kl.8 imorse. Så för 2½ timme sedan var det bara att ringa bovärden och hoppas att han kunde komma och låsa upp så fort som möjligt. 8.10 trillade han förbi, så då var det bara att slänga ihop tvätten, packa väskan, eftersom det är en Ålandsresa idag med högstadielärarna, och knata iväg fort som fan till jobbet. Eftersom jag hörde att det var samling i aulan så går jag såklart in och sätter mig. Efter några minuter börjar jag kolla mig omkring och inser att jag inte känner igen en människa där inne, så det var bara att försöka smyga ut lite diskret. Tror att någon kommenterade lite halvtyst att jag var där inne, så helt diskret blev det nog inte. Lyckades hitta en kollega som då berättar att i  
 

 

Men jag gör det lite ändå.

Visst är det skönt att vara ledig på helgerna, men då om det finns något kul att kunna hitta på. Denna lördag/söndag har inte ett dugg hänt. Blev till och med glad när vaktchefen från Statt ringde igår och frågade om jag kunde jobba på Starlight. Då är det riktigt, riktigt illa. Tyvärr hade dem valt att stänga istället, innan han hann meddela att jag var på väg. Så kan det gå. Faktiskt.

Borde gå och sova, det är ju faktiskt jobb imorgon.