För några timmar sedan hade jag och grabbarna i bandet våran första offentliga spelning.
Vi hade alla varit taggade inför den ett bra tag innan och vi hade småfilat på låtarna relativt mycket.
Självklart skulle det bli hur kul som helst. Tills vi kom fram i Mariefred, steg in på skolan där banden spelade och först upptäckte att vi var, i runda slängor, 80 år äldre än de andra, det var förseningar i tiderna, att publiken lika gärna kunnat bestå av uppstoppade mammutar, förutom de personer som satt längst fram som vi antog vara lite lätt utvecklingsskadade, för de verkade trevliga. Sist men inte minst  så var medhörningen på scenen obefintlig så Gustaf och jag fick anta att sången inte lät alltför illa för publiken.
Spelningen i sig gick bra och dessutom hade vi stöd från flickvänner/föräldrar/syskon till bandet som var där. Men vi var alla överens om att inte spela där igen.

E20, Strängnäsvägen och Malmköping, samma väg hem var planen. Hemfärden gick dock inte helt som tänkt. Jag och mitt bilsällskap tappade bort den andra bilen och började snurra runt på skumma småvägar istället. Till slut hittade vi dock Stjärnhov och kunde hitta därifrån. Blev bara några mil extra.. 

Väl hemmåt så hade jag lovat att åka till Hälleforsnäs och släppa av två av medresenärerna.
Tillbaka vid Flen-Mellösa korsningen blev jag invinkad av Farbror Blå, hade inget bälte på mig dum som jag var och fick en bot på 1500 kr. av en lagom butter polis.


Detta har kanske inte varit den bästa dagen, men den har åtminstone varit händelserik.